Vilken etapp vi fick se idag! Det var en tidig utbrytning, en fantastisk solosegrare (igen!), taktik av högsta skolan som genomfördes till perfektion, två högklassiga attacker av två GC åkare. Etappen hade det mesta med andra ord. En grupp om 11 åkare kom loss tidigt efter en snabb start; Plaza Molina (Lampre-Merida), Le Gac (FDJ), Hansen (Lotto-Soudal), Venter (MTN-Qhubeka), Warbasse (IAM Cycling), Navarro (Cofidis) McCarthy (Tinkoff-Saxo), Gonçalves (Caja Rural), Vorganov (Katusha), Rubiano (Team Colombia) and Arashiro (Europcar). Le Gac, tappade dock snart gruppen. Redan i den första klättringen, upp mot Puerta de Navacerrada, gick Molina loss, han fick en rejäl lucka och på hemmaplan kunde han hålla ut och köra solo hela vägen in i mål. Han solokörde 11 mil...
Idag visste vi inte vad vi hade att vänta oss riktigt, det var den andra av återigen tre dagar med kategoriserade berg och avslutning uppför. Dock inte så branta berg, och avslutningen var inte så kraftfull som tidigare. Dvs inte så brant att det skulle passa Rodriguez, utan mer en “Valverde-avslutning” Hur det skulle utveckla sig var det dock som sagt svårt att sia om. Man kunde misstänka en utbrytning vilket vi fick, hela 24 man stack iväg efter en väldigt snabb start. Ungefär halvvägs hade vi en krasch där såväl Aru som Degenkolb gick i backen, Dumoulin klarade sig inte helskinnad heller då han förstörde cykeln när han skulle undvika Degenkolb. Alla verkade dock repa sig fort och var...
Wow, vilken Vuelta vi har! det är nya sekundstrider hela tiden, mellan Dumoulin och Chaves, Rodriguez och Aru och nu mellan Aru och Dumoulin. Vi har sett stigningar som inte varit av denna värld och tre avslutningar uppåt tre dagar innan gårdagens vila där Rodriguez varit dominerande och cyklat likt en Puncheur uppför och också tagit ledningen. Inför dagens individuella tempoetapp hade han därför en sekund till godo på Aru och 1:51 på Dumoulin. Holländaren blir till ett riktmärke då han var favorit inför tempoetappen. Förhandsnacket handlade om huruvida Tom skulle kunna köra in 1:51 på Rodriguez och följdaktligen 1:50 på Aru. Dumoulin körde bra men det var flera som körde fort, en del av favoriterna och en del som...
Det där var en överraskning må jag säga. Vi visste att det skulle bli en tuff etapp, en etapp av många ansedd som årets hårdaste, värre än Andorra-etappen förra veckan. Sju kategoriserade klättringar med en sjukt brant avslutning, med stundtals en lutning på över 20%. Man undrar hur de bär sig åt egentligen. Visst tänkte vi igenom vilka av klättrarna som dessa sju berg skulle passa bäst, Quintana, Aru, Rodriguez, Majka? Skulle någon av toppkandidaterna också vinna etappen eller skulle de hålla koll på varandra och så att säga bara se till att plocka tid av varandra? Vi fick se en tidigt utbrytning med tio åkare; Fränk Schleck (Trek Factory Racing), Verona (Etixx-QuickStep), Rolland (Europcar), Torres and Fraile (Caja Rural-Seguros...
Igår fick vi se en sprakanade avslutning upp mot Fuente del Chivo, vi hade en tidig utbrytning, vi hade taktisk körning från storfavoriterna och några improviserade och mindre genomtänkta attacker från de som aldrig tidigare vunnit en etapp i ett stort lopp. Igår var första dagen av tre med tuff avslutning uppför, vi fick se cyklisterna åka i dalar, längs bergssluttningar och uppför branta berg. Idag skulle det fortsätta. Det är världens vackraste sport och idag fick vi återigen bevis för det. Förväntningarna var förstås stora, skulle det bli på samma sätt idag? hur skulle Dumoulin klara sig mot de stora (större) favoriterna? Under lördagens etapp imponerade han igen, han håller sitt tempo, han låter sig inte luras av varken...