Sällan har väl en etapp varit så uppskriven innan den ens påbörjats. Innan loppet ens börjat egentligen. Etapp 11 av årets Vuelta skulle vara något av det värsta och det var idag det skulle avgöras. Chris Froome sade till och med inför etappen att det skulle bli den tuffaste etapp han någonsin kört i en Grand Tour.
Säger man det så blir det gärna så också. Sen kan det vara tufft på olika sätt.
I övrigt så blev det lite som den fest som nyårsafton brukar bli, stora förväntningar och på sin höjd blir det en trevlig middag.
Vi hade sex kategoriserade stigningar att se fram emot varav en “Especial” och det är klart att det skulle bli en tuff dag i bergen, men det var ju heller inte så långt, 138 kilometer totalt.
Det var dock action direkt från start, Froome körde omkull precis innan den första stigningen och en stor utbrytning stack iväg tidigt. Inte så mycket att säga om Froomes vurpa egentligen, det kan ju hända, det anmärkningsvärda idag var den tid det tog honom att återfå kontakten med de övriga.
Vid den tredje stigningen för dagen började Mikel Landa (Astana) röra på sig och tog med sig en stor del av utbrytningen och körde ifatt Imanol Ervit (Movistar) som stack iväg i början av stigningen. Ytterligare lite längre fram fanns Sicard (Team Europcar), Poljanski (Tinkoff-Saxo), Coppel (IAM Cycling) och Boswell (Sky). Landa körde tillsammans med Atapuma (BMC), Oliveira (Lampre-Merida) ifatt även dem.
Nu undrade man om det var så att Landa hade vaknat till och hittat formen som vi inte direkt hade sett av tidigare under loppet? Jag tror ändå att vi var många som tänkte att avståndet till klungan var för litet för att det skulle hålla och hur skulle han hantera Boswell och Oliveira? Inte minst så var det väl nu vi skulle få se hur Astana skulle hantera två potentiella slutsegrare i samma lag - tidigare har det ju inte framstått som något problem då i synnerhet Landa inte varit på G alls.
Det var vid den här stigningen som tävlingen för dagen tog fart först uppför förstås och i utförskörningen efteråt, stack både Valverde och Rodriguez iväg och körde bland annat ifrån Aru och Dumoulin. Aru fick god hjälp av laget och täppte till slut till en lucka som kunde ha blivit förödande hade den hållit fram till dagens fjärde klättring.
Landa visade sig vara stark på riktigt och med 9 kilometer kvar kom hans attack som gav honom segern till slut. Aru gjorde ett liknande ryck på samma del av klättringen och knäckte då Valverde, Chaves och Quintana som halkade efter.
Boswell körde på bra och tog sig i mål på en tredje plats, men återigen måste vi ge en stor eloge till Tom Dumoulin som hanterar etapperna väldigt moget och med en uppenbar taktisk känsla. Han höll sitt tempo, stretade emot utan att få panik vid “fel” tempohöjningar, minimerade tidsförlusten och gick i mål på tionde plats och är nu 30 sekunder efter Aru som tog över den röda ledartröjan. Purito Rodriguez som hade hjälpt till att designa dagens etapp ligger nu på andra plats i totalen.
Det blev tydligt idag att Touren börjar ta ut sin rätt bland de som dubblerar och dessutom körde för totalen även i Frankrike. Froome tappade över 7 minuter på sina största konkurrenter idag och gick i mål drygt 8 minuter efter Landa.
Imorgon får de en lite lugnare resa, vi ser fram emot det också!